Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINUTIÖS min1ɯtsiø4s l. mi1-, l. -ut-, l. 01— (-tschö´s Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-tieus 1847. -tiös 1796 osv.)
Etymologi
[jfr t. minutiös, eng. minutious; av fr. minutieux, avledn. av minutie, liten, obetydlig sak, av lat. minutia (se MINUTIER)]
som fäster avseende vid l. går i (de minsta) detaljer, ytterst noggrann (i småsaker), ängsligt sorgfällig, skrupulös; stundom klandrande: småaktig, petig. Med minutiös noggrannhet. Minutiöst noga med allt. LittT 1796, s. 275. Ytterst minutiös och ingående i detaljer, var han icke skapt för stora ting. Wingård Minn. 2: 29 (1846). Hvilken möda är icke gömd blott i en sådan minutiös korrekturläsning, som .. (Schlyters) lageditioner fordrat! 3SAH 4: 295 (1889). Minutiösa föreskrifter, som binda och hämma trafikens sunda utveckling. SDS 1929, nr 225, s. 4.

 

Spalt M 1053 band 17, 1944

Webbansvarig