Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MILDRA mil3dra2, v. -ade; l. MILDRAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr ä. d. mildre; av t. mildern, avledn. av milder, komp. av mild (se MILD)]
göra (ngn l. ngt) mildare; äv. ss. dep.: bli mildare. — jfr AV-, FÖR-MILDRA.
1) motsv. MILD 2 o. 5 a: stämma (ngn l. ngns sinne o. d.) mildare; blidka (ngn); ss. dep., förr äv. refl.: bli mildare, göra sig mildare; numera nästan bl. med avs. på sinne, känsla, utseende o. d. Ömsom fräck och stolt jag gildrar, / Ömsom mig så slugt jag mildrar. Envallsson Pig. 21 (1781). Jag vill sjunga, jag vill mildra guden. Almqvist Törnr. 1: 146 (1839). Han .. syntes mildra sig, i det han såg på dem. Bremer Hertha 55 (1856). Dorthas uppsyn mildrades betydligt. Alving Bellm. 283 (1907). Bergman LBrenn. 11 (1928).
2) motsv. MILD 5 a, b: göra (ngt) mildare l. mindre hårt l. våldsamt l. skarpt l. ensidigt osv., göra lättare l. lindrigare l. behagligare; ss. dep., förr äv. refl.: bli mildare osv.; äv. bildl. Dalin Hist. III. 1: 245 (1761). Det gifs ett sätt, likväl, att mildra lifvets öden: / Gör godt. Leopold 2: 163 (1794, 1815). (Det) är nödigt att icke välja någon skarp lut, utan en väl mildrad. Fischerström 4: 311 (c. 1795). Skönhet mildrar hvarje kraft till slut. Tegnér (WB) 2: 8 (1808). Mildrade seder .. hade gjort slut på slägtkrigen. Schlyter JurAfh. 1: 65 (1836). Johansson HomIl. 5: 417 (1846; refl.). Tornmurens enformighet mildrades af en glugg här och där. Rydberg Sing. 3 (1894). Kriget hade för en tid mildrat motsättningen mellan Bismarck och den preussiska kungafamiljen. Hagberg VärldB 38 (1927). — särsk.
a) med avs. på dom, straff o. d.: göra mildare l. mindre hård, lindra; nedsätta (straff); äv. i uttr. mildring i straff, lindring i straff. Schmedeman Just. 1522 (1698). Tilsäg honom på mina vägnar mildring i straffet, derest han vil skrida til någon bekännelse. Envallsson Schlenzh. 59 (1796). Domen blef .. mildrad från dödsstraff till tjenstens förlust. Odhner G3 1: 460 (1885). Persson Hyckl. 9 (1908). — särsk. (numera mindre br.) jur. i uttr. mildrande omständigheter, förmildrande omständigheter (se FÖRMILDRA a slutet). 2RA 1: 352 (1723). Begår lifstidsfånge dråp .. och äro ej omständigheterna mildrande; miste lifvet. SFS 1864, nr 11, s. 45. Därs. 1914, s. 977. särsk. allmännare. Det är ju möjligt, att man .. kan .. finna så många mildrande omständigheter (i fråga om folklivet i Neapel), att man ursäktar mycket, .. för hvilket man (först) känt vämjelse. Lundin Alp. 283 (1883). Dahlbäck Åb. 88 (1914).
b) motsv. MILD 5 b β o. γ, med avs. på ljus, ljud o. d.: göra svagare, dämpa. Englund Ged. 39 (1853). Larmet .. blandade sig, mildradt genom afståndet, med fågelsången. Rydberg Ath. 277 (1876). Stark belysning .. mildrar originalets ljuskontraster. Svedberg ArbDek. 139 (1915).
c) motsv. MILD 5 b δ, i fråga om temperatur, klimat, väderlek o. d.: göra (ngt) mera tempererat l. blitt; äv. (föga br.) opers.: bli mildare; äv. bildl. Denne skarpe nordske lufften kunde likwäl genom sådane roligheters (dvs. franska lustspels) idkande något mildras. SColumbus (1679) i 2Saml. 22: 105. En tidigt mildrad vinter befriar Donau från is. 2SAH 7: 88 (1813). Det mildrar i luften. Strindberg Vårbr. 1: 96 (1881). Klimatets mildring. Rig 1918, s. 81.
d) (†) språkv. med avs. på språkljud: göra lättare l. mera välljudande att uttala, göra mindre hård l. mera mjuk o. len; jfr MILD 5 b η. Vr, hvilket Isländarne för välljudets skull mildrat till r. Rydqvist SSL 4: 187 (1868). Därs. 5: 255 (1874).
e) motsv. MILD 5 b ϑ, med avs. på ngt som påstås l. berättas, den språkliga formuleringen av ngt o. d.: göra mindre skarp l. brysk, göra mera hovsam l. modest. Posten 1769, s. 518. (Betänkandet) måste vid justeringen något mildras i formen. 3SAH 6: 43 (1891). (Boken) predikar Stoas läror i en mildrad form. Swartling Stiernhielm 12 (1909).

 

Spalt M 949 band 17, 1944

Webbansvarig