Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENSTRUUM män4strɯum l. -stru-, äv. 302, n.; best. -struet; pl. -strua, i bet. II äv. -struer (Triewald, VetAH 1747, s. 304).
Etymologi
[jfr t. menstruum; av lat. menstruum, substantiverad n. sg. av menstruus, månatlig (jfr MENSTRUAL)]
I. (†) menstruation; i sht i pl. Swedberg Schibb. 284 (1716). Pfeiffer (1837). 2NF (1912).
II. [benämningen härrör från alkemisterna, som trodde att en fullständig lösning krävde en tid av en s. k. filosofisk månad (40 dagar)] kem. o. farm. lösningsmedel. Triewald Förel. 2: i 2 a (1736). Såsom allmän regel gäller, att ju större yta solvenden erbjuder menstruet, desto fortare går upplösningen. Nyblæus Pharm. 164 (1846). SvUppslB 8: 1154 (1931).

 

Spalt M 802 band 17, 1944

Webbansvarig