Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MELANKOLISERA mel1aŋkω1lise4ra l. me1-, äv. -an-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -chol-)
Etymologi
[jfr d. melankolisere, ävensom t. melancholieren; till MELANKOLI]
(numera föga br.) motsv. MELANKOLI 2: behärskas av melankoli; vara melankolisk, hängiva sig åt melankoliska tankar. Palmchron SundhSp. 147 (1642). Jag .. återvände .. till mitt quarter, der kamraterna dels sofvo, dels melancholiserade öfver (rägn-)vädret. HReuterdahl (1835) i KyrkohÅ 1906, s. 234. SD(L) 1904, nr 96, s. 2. LoW (1911).

 

Spalt M 713 band 17, 1944

Webbansvarig