| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MARTERA marte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) sup. -t Lind (1738)); förr äv. MARTYRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (G1R 18: 273 (1547) osv.), -NING (†, Helsingius (1587), Brenner Pijn. 28 (1727)); -ARE (numera bl. tillf., Schroderus Os. 1: 130 (1635), Schultze Ordb. 3045 (c. 1755)).
plåga l. pina (ngn, ngns kropp, lemmar o. d.) medelst pino- l. tortyrredskap, ofta till straff l. för att framtvinga en bekännelse; förr äv.: döda (ngn) gm pino- l. tortyrredskap; äv. allmännare: plåga l. pina (ngn) på ett grymt o. barbariskt sätt. Martera ngn till döds. Kwng Cristiærn (lät) aaf hugga Twa wigde bispar .. ok Saa mongan oskyllogan man hænge martera ok Stegla. G1R 1: 48 (1523). Pharao .. moste .. plågha och martera Jsraels barn. FörsprJer. (Bib. 1541). Lukanus marterad. Rydberg Dikt. 2: 47 (1891; titel på dikt). (Trosvittnena) blevo stenade, marterade, söndersågade. Ebr. 11: 37 (Bib. 1917). — särsk.
a) allmännare, om sjukdom: plåga svårt. Gikten marterade honom. Sjukdomen (hade) .. läst sig fast i hans marterade leder. Hagström Herdam. 2: 128 (1898).
b) (†) i vbalsbst. -ing, konkret, om plats där ngn marterats. På the Ortar som kallas Kättares Marteringar. Schroderus Os. 1: 460 (1635).
c) bildl.: plåga, pina; äv.: misshandla; äv. refl.: plåga sig (med ngt). (Det är gott) at man i tijd blifwer aff med det Bekymbret, som man länge marterar sig med. Rudbeckius KonReg. 348 (1618). Våra egna Poëter; hvilka taga sig frihet, thet (dvs. språket), efter eget behag, at jämmerligen martera och råbråka, til at thermed hielpa sina rim fort. Kolmodin QvSp. 1: B 3 b (1732). Geijers av enskilda och allmänna bekymmer marterade hjärta. OoB 1936, s. 228.
Spalt M 375 band 17, 1943