Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTA, v.; pr. sg. -ar. vbalsbst. -ELSE (se avledn.).
Etymologi
[sidoform till MARTRA, MARTLA]
(†) plåga; äv. refl.: plåga sig. Wij låta Papisterna plåga och Marta sigh och andra, hwilka sådan Skatt (dvs. skrift o. avlösning) intet achta. Rudbeckius Luther Cat. 274 (1667).
Avledn.: MARTELSE, f. [fsv. martilse] (†) plåga. Hunger och Torst är och stoort Straff, Plåghe och Martelse. PBenedicti Luther B 4 a (1588).

 

Spalt M 373 band 17, 1943

Webbansvarig