Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARKGÄLD mar3k~jäl2d, r. l. f. ((†) n. G1R 4: 44 (1527), HFinlH 1: 238 (1542)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(mar- 1530—1618. mark- (-rc-, -rch-, -rck-) 1527 osv. marka- 1776. marke- 1555—1913. Se för övr. GÄLD, sbst.1)
Etymologi
[fsv. markagiäld; av MARK, sbst.3 2 a (delvis möjl. med anslutning till MARK, sbst.1), o. GÄLD, sbst.1 1]
hist. o. kam. viss äldre skatteavgift; dels om en extra skatt (som eg. utgick med 1 mark l. motsv. värde per skattebetalare) vilken uttogs vid olika tillfällen under medeltiden (jfr DROTTNING-MARK), dels om en äv. i senare tid (i vissa trakter, särsk. Dalarna o. Gästrikland) utgående ordinarie skatt. G1R 4: 44 (1527). UpplFmT 29—32: 107 (1913; om förh. på 1300-talet).
Ssgr (förr; hist. o. kam.): MARKGÄLDS-JÄRN. i fråga om betalning av markgäld in natura; jfr -pänning. Almquist CivLokalförv. 3: 155 (i handl. fr. 1540). —
-PÄNNING. i sg. o. pl.: pänningmedel varmed markgäld betalades; äv. ss. benämning på skatteavgiften. HFinlKamF 1: 11 (1530). Almquist CivLokalförv. 2: 258 (1919). —
-SKINN. jfr -järn. G1R 7: 120 (1530).

 

Spalt M 336 band 16, 1942

Webbansvarig