Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNGANDE luŋ3ande2, p. adv.
Ordformer
(-ande 1678 osv. -ende c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. lungene-, lyngene-; utvidgad form av LUNG-]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förstärkande adv. till adj. med bet.: våt, blöt o. d.; jfr LUCK-, LUCKANDE-, LUNG-. Lungande wåt. Columbus Ordesk. 41 (1678; uppl. 1908). (Jag var) lungande blöt. Stenborg Jäg. 6 (1780). FoU 15: 58 (1902).

 

Spalt L 1200 band 16, 1941

Webbansvarig