Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LJOTEN l. LJOTAN, m. sg. best.
Ordformer
(lioth-)
Etymologi
[substantivering av sv. dial. ljot, ljut, ful, stygg (se HLIOTEN)]
(†) den onde, djävulen. Kröningssvärd Blåk. 2: 18, 51 (i handl. fr. 1669).

 

Spalt L 936 band 16, 1941

Webbansvarig