Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIKVIDATOR lik1vida3tor2 l. li1-, äv. 1040, m.||(ig.); best. -n; pl. -er lik1vidatω4rer l. li1– l. 01—.
Ordformer
(förr skrivet -qu-, -qv-, -qw-)
Etymologi
[jfr t., eng. liquidator, fr. liquidateur; vbalsbst. till senlat. liquidare (se LIKVIDERA)]
1) (†) motsv. LIKVIDERA 1: person som har i uppdrag att (gm räkenskaper) utreda o. klarlägga visst ekonomiskt förhållande. Bergv. 1: 486 (1696). Om någor är missnögd med liquidatorers räkning, må (osv.). FörarbSvLag 8: 244 (1734). FörordnFörlag 1748, s. B 1 a.
2) jur. motsv. LIKVIDERA 3: person som jämte andra fått i uppdrag (av företag l. myndighet) att värkställa ett företags likvidation (se d. o. 4). Jungberg (1873). Kallenberg CivPr. 2: 301 (1928).

 

Spalt L 742 band 16, 1940

Webbansvarig