Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIKSOM lik4~som1, äv. li4k~, äv. 3~2, l. (i bet. II i ställning efter huvudordet) liksom4 (li´k-som, li`ksom el. likso´m (l(äs) k som ck) Weste; li`ksåmm, ell. likså´mm Dalin); äv. LIKASOM li3ka~ som2, förr äv. LIKSÅSOM o. LIKASÅSOM, konj.
Ordformer
(förr äv. särskrivet. — lik- 1650 (: lijk som), 1672 osv. lika- 1526 (: lika så som), 15611936. like- 1526 (: lijke som), 15611625. -som 1526 (: lijke som), 1561 osv. -såsom 1526 (: lika så som), 15791863)
Etymologi
[fsv. lika som, konj., ä. d. lige som, konj., d. ligesom, konj. o. adv., nor. likesom; jfr t. gleichsam; av LIKA, adv., o. SOM resp. SÅSOM]
I. ss. konj.
1) ss. jämförande (komparativ) konjunktion.
a) uttryckande jämförelse med ngt värkligt o. utan kopulativ (likställande) funktion: på samma sätt som, såsom, som; utom i poesi numera bl.: alldeles som, precis som. Upp. 2: 18 (NT 1526). Tin skadhe är stoor lijka som itt haaff. Klag. 2: 13 (Bib. 1541). Qwinfolks snack är lijka som ett marknadz sorl. Grubb 680 (1665). Dåne, liksom åskan — bröder! / Högt vår fosterländska sång. Jolin Barnhusb. 120 (1849). När tomahawken lagts i jorden, / skall jag ligga liksom nu på rygg. Fröding Guit. 22 (1891). Att detta dystra meddelande kom liksom en kalldusch. Zetterström 2År 10 (1923). — särsk. inledande fullständig bisats; när den överordnade satsen följer efter ofta (eljest sällan) korresponderande med ett inledande (i sht förr äv. alltså) i denna. Lijka som iagh giffuer the torra wijnquistar eeldenom, til at förtära för annat trää, Så skal iagh ock (osv.). Hes. 15: 6 (Bib. 1541). Lijkasåsom Lucifer wille wara Gudh: Altså wille och Adam göra sigh sielff til Gudh. Muræus Arndt 1: 9 (1647). Runeberg 1: 12 (1832). Rein Psyk. 2: 213 (1891). — särsk. (†) övergående i bet.: i samma mån l. grad som. Liksom man synd begår, så man ock straffet får. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) uttryckande jämförelse o. med kopulativ (likställande) funktion.
α) i likhet med, såsom. (Vilddjuret) hadhe tw horn lika så som lambit. Upp. 13: 11 (NT 1526). Lucidor (SVS) 248 (1672). Franzéns fader .. var, likasom farfadern, till yrket handlande. 3SAH 2: 137 (1887). Att jag icke kunde annat än liksom Hamilton önska, att (osv.). De Geer Minn. 1: 193 (1892). — särsk. (föga br.) inledande fullständig bisats: såsom. Gustaf II Adolf 217 (1625). (Om hunden är) trög och .. lat, liksom bordshundarne vanligt / äro. Johansson HomOd. 17: 309 (1845).
β) övergående i bet.: och på samma sätt, och likaledes, och likaså, och tillika; äv. i uttr. liksom ock(så) l. även. Det finnes tvänne slags Tanka, liksom tvänne slags rörelse. Kellgren 3: 196 (1792). Enligt eddaläran förföljes som bekant solen (liksom även månen) af en varg. Ydun 1870, s. 64. Uppsättningen (av skådespelet) liksom regien voro i allmänhet erkännansvärda. PT 1903, nr 225, s. 3. — särsk. inledande fullständig bisats; ofta i förb. med följande ock l. även resp. icke heller. (Vi) wiliom göra itt förbund medh tigh, at tu icke gör oss någhon skadha, lijka som wij icke heller haffue någhot affhendt tigh. 1Mos. 26: 29 (Bib. 1541). När jag kommer tillbaka till Stockholm, så låt mig få höra att du är förlofvad, liksom jag då skall hafva med mig namnet på min fästmö. Almqvist AMay 16 (1838). SvTidskr. 1873, s. 507.
c) som uttr. för jämförelse med ngt tänkt l. ovärkligt (hypotetisk jämförelse). Vi sågo dess (dvs. stjärnans) fackla / Etern fördela och sist försvinna i skogen af Ida, / Liksom att visa oss väg. Adlerbeth Æn. 50 (1811). Adolf och Maria befunno sig (i yrvädret) likasom inmurade i en graf. Rydberg Frib. 42 (1857). Siwertz JoDr. 79 (1928). — särsk. inledande fullständig bisats: som om, såsom om; ofta i uttr. liksom om. OPetri PEliæ a 2 a (1527). För ty, iagh sågh titt ansichte, lika som iagh hadhe seedt Gudz ansichte. 1Mos. 33: 10 (Bib. 1541). Det var likasom om Petros hade anat denna tanke. Rydberg Ath. 61 (1859). — särsk. med den hypotetiska jämförelsesatsen (ofta utropssats) anslutande sig till en underförstådd huvudsats. HFinlÖ 1: 444 (1730). Hvad han heter? Likasom jag icke visste hvad han heter! Hagberg Shaksp. 7: 221 (1849). Hedenstierna FruW 45 (1890).
d) med bet. av jämförelse försvagad l. förlorad.
α) (†) vid superlativ: som. När det lilla kräk (dvs. bocken), tycks trifvas liksom bäst, / Han får en sjukdom, ack! som värre är än päst. Livin Kyrk. 25 (1781).
β) (†) eg.: i överensstämmelse med (att det förhåller sig så l. så); närmande sig l. övergående i bet.: eftersom, alldenstund. Lika som högbe:te furste (dvs. hertig Karl) är riksens arffurste, alt så vele och vi uthi k. Ma:tz i Påland frånvaru .. kenne h. f. N. för den förnemste nu i regeringen här i riket. RA I. 3: 5 (1593).
γ) (†) angivande bl. överensstämmelse l. identitet: såsom varande, i egenskap av, såsom. LPetri Kyrkiost. 79 b (1566). (Vid dopet brukas) Gudfädher och Gudhmödrer, lijka som löffte folk för barnen som döpas. KOF 1: 389 (c. 1618). Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643).
2) (†) ss. tidskonjunktion: just som. Nordenflycht QT 1745, s. 86 (1733). Jag smakar kärleks ljufsta lott / Och liksom jag den äga fått, / Slår döden all min sällhet neder. Dens. (SVS) 2: 434 (1757).
II. i adverbiell anv.
1) vid sbst. för att angiva att det därmed uttryckta begreppet är närmast jämförligt med föreställningen: någonting (företeelse, ting o. d.) som liknar ngt l. som snarast är att uppfatta o. beteckna som (ngt). Hes. 1: 5 (Bib. 1541). Jag hörde liksom ett nödrop utanför. Envallsson Procent. 118 (1786). Då sönk i hans bröst liksom iskallt stål. Geijer Skald. 54 (1812, 1835). Odenius 2Celsus 516 (1906).
2) ss. det tyck(t)es, till synes; skenbarligen. RP 8: 344 (1640). Korets utsida (av Lunds domkyrka) .. är fördelad likasom i fyra våningar. Schück o. Lundahl Lb. 1: 103 (1901). Man fick (i en gammal dans) se en man lägga handen till plogen och liksom driva på oxarna med piskan. Nilsson FestdVard. 89 (1925).
3) för att angiva ett ord l. uttr. ss. användt i bildl. l. oeg. bemärkelse. Nu ähr iagh .. / lyka som emillan twå elder stadder. Asteropherus 23 (1609). Jag vet väl, hvilket jag lika som i förbigående nämna må, thet åtskillige (osv.). Ihre Föret. V (1779). Så fort han fått prästrocken på, / vi andra känna oss ynkligt små, / men prosten likasom växer. Fröding Guit. 29 (1891).
4) för att modifiera l. mildra innebörden av ett ord l. uttr.; ofta: nästan, nära nog; på sätt o. vis, på sitt sätt; så att säga. Girs G1 14 (c. 1630). Jag liksom kände på mig, att det låg något annat inunder. Kléen MSommar 120 (1896). Efter den tiden (dvs. 1632) .. ansågs det liksom förnämare än annat att vara född svensk. SDS 1910, nr 303, s. 5. — särsk. (vard.)
a) vid av lite(t) bestämt adj. l. sbst.: nästan, ”så där”; äv. mer l. mindre pleonastiskt. Kronprinsessan hade .. varit likasom lite förlägen. Liljecrona RiksdKul. 123 (1840). Hagberg VärldB 277 (1927).
b) ss. uttryck för viss (i förlägenhet l. blygsamhet l. anspråkslöshet o. d. bottnande) tvekan l. mer l. mindre pleonastiskt. Jag är ceremonimästare likasåsom. Jolin Smädeskr. 41 (1863). Jag har liksom anlag för barnuppfostran å så’nt där. Janson Gast. 117 (1902).

 

Spalt L 735 band 16, 1940

Webbansvarig