Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIDLIG li3dlig2, adj.2, förr äv. LIDELIG, adj.2 -are ((†) superl. -st AOxenstierna 1: 482 (1633), Palmchron SundhSp. 338 (1642)). adv. = (†, RARP 8: 280 (1660)), -A (†, BraheBrevväxl. 1: 2 (1637), Schultze Ordb. 2760 (c. 1755)), -E (†, SkrGbgJub. 6: 143 (1589)), -EN (†, Wollimhaus Ind. (1652), Schultze Ordb. 2760 (c. 1755)), -T (†, BtFinlH 4: 92 (1562)).
Ordformer
(lede- 1618. li(j)d- 15821922. li(j)de- 15331870. lider- 1660. lidi- 1589. -lig(h) 15331922. -ligen c. 15401598. -lig(h)it (-et), n. sg. 15331690)
Etymologi
[fsv. lidheliker; jfr d. lidelig; av mnt. lidelik (litlik, liderlik), motsv. mht. lidelich, t. leidlich, l. avledn. av LIDA, v.2 Vid den tillf. anv. i senare tid i bet. 5 torde ordet vara nybildat till O-LIDLIG]
— jfr O-LIDLIG.
1) (†) till LIDA, v.2 1: som kan lida. Thetta war vnderligit, at Christus är förklarat i sin Lekamen som ännu war dödeligh och lijdeligh. Phrygius HimLif. 37 (1615). Linc. (1640; under patibilis).
2) (†) till LIDA, v.2 3 slutet, ss. grammatisk term: passiv. Tiällmann Gr. 209 (1696). Verba deponentia 1 Conjug. som ändas på lidelige ändelsen, as. Därs. 211.
3) (†) till LIDA, v.2 5, 6: som kan tålas l. uthärdas, uthärdlig; dräglig (se d. o. 1); äv.: tolerabel, tillåtlig. SvTr. 4: 156 (1534). Thet är oss lijdhelighare, at wij döö j strijdhenne, än at wij skole see sådana jemmer på wårt folck. 1Mack. 3: 59 (Bib. 1541). The .. maturatiua plåster, som lidelighe äre. BOlavi 118 a (1578). Sådan lijdeligh Syncope finnes vthi the Orden: Christliga för Christeliga, dagliga för dageliga. Arvidi 118 (1651). Lind (1749; under erleidlich). ÖoL (1852).
4) (†) skälig, billig, rimlig, resonlig; antaglig, acceptabel; jfr DRÄGLIG 2. Thyselius HdlReform. 1: 75 (1533). Een lijdeligh lön och besoldningh. HB 2: 189 (1580). (Rikenas ombud skulle i Knäred) genom christelige, billige och liidelige medell oprätte en godh, sääker och tilförlåteligh fredh igen. SvTr. V. 1: 213 (1613). 2SAH 46: 95 (1870; om ä. förh.). — särsk.
a) [stundom sammanfallande med LIDERLIG 2] i fråga om pris o. d., övergående i bet.: (pris)-billig, icke dyr; låg; äv. om pänningbelopp: ringa. G1R 28: 28 (1558). När jag bemälte penningar dijt sende strax att betalas, var miöhlet för ett lijdeligit prijs bårdtsåldt. RARP 10: 222 (1668). BorgRiksdP 295 (1714).
b) om person: måttfull; rimlig (i sina fordringar); skonsam; jfr DRÄGLIG 3. G1R 18: 382 (1547). Haffuer tu from och lijdeligh öffwerheet, så war medh then tilfridz. Balck Es. 119 (1603). KOF II. 2: 193 (c. 1655).
c) i fråga om handlingssätt o. d., övergående i bet.: skonsam. Schroderus Os. III. 1: 53 (1635). Bidiandes .. ödmiukeligast, att dheräst Copulationen ännu icke blefwo tillstadd, hon kunde då imidlertijd på lijdeligaste sätt blifwa tagen i kyrkia. VDAkt. 1705, nr 428.
5) (numera bl. tillf.) någorlunda tillfredsställande, dräglig (se d. o. 4, 5); hygglig; lindrig; passabel. Schroderus Os. 1: 264 (1635). En leen, anmodigh och lijdeligh Winter. Freund Fredzalm. 1653, s. 31. Småningom ordnade sig förhållandet lideligare, och industrien, först blott tolererad, uppmuntrades till och med. Geijer I. 6: 83 (1839). Lidliga förhållanden i den personliga samvaron (mellan riksdagsmännen). SvD(A) 1922, nr 163, s. 5.

 

Spalt L 645 band 16, 1940

Webbansvarig