Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LARVA lar3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE,
Etymologi
[sv. dial. larva, springa sakta, icke tala rent, tala oredigt, pladdra; jfr nor. dial. larva, arbeta dåligt, fuska, röra sig långsamt, gå o. driva, hänga löst; möjl. av en germ. rot lar-, besläktad med SLARVA]
(ngt vard.) gå (ostadigt o. vacklande l. med små steg), stulta, traska, lunka, vanka, knalla. Weste (1807; pop., skämtv.). När man lefver ensam / Och går och larfvar för sig sjelf i skogen. ESjöberg 190 (1820). En stor del av vägen larvade vi till fots. TurForskn. 7: 327 (1919). GHT 1934, nr 268, s. 15.
Särsk. förb. (ngt vard.): LARVA AV10 4. Jag började med att larfva af till nordligaste delen af staden (dvs. Rom). Warburg Rydbg 2: 236 (i handl. fr. 1874). särsk. (mindre br.) bildl., i uttr. det larvar av, det går någorlunda bra, ”det knallar och går” (se KNALLA, v.2 3 a β). Kerfstedt Eva 131 (1888). jfr AVLARVA. —
LARVA BORT10 4. Geijerstam LycklMänn. 206 (1899). —
LARVA FRAM10 4. jfr FRAMLARVA.
1) intr. ESjöberg 225 (1824). Han larvade fram längs korsgången. Karlén Larin Kyösti Sann. 113 (1916). särsk. bildl. Tiden larfvade fram. Strindberg SvÖ 3: 68 (1884).
2) (mindre br.) refl. Gästgivarn, som larvat sig fram till grinden, .. skrek och hötte. Bergman Hancken 35 (1920). —
LARVA IKRING, se LARVA OMKRING. —
LARVA I VÄG10 0 4. Strindberg SvÖ 1: 238 (1882). —
LARVA KRING, se LARVA OMKRING. —
LARVA NED10 4 l. NER4. Engström 1Bok 30 (1905). —
LARVA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. Geijerstam LycklMänn. 60 (1899). AB(A) 1934, nr 141, s. 12. —
LARVA ÅSTAD10 04. Kl. ½ 5 larfvade Agnes och jag åstad till Atterboms. Dahlgren 2Ransäter 159 (i handl. fr. 1843).

 

Spalt L 310 band 15, 1939

Webbansvarig