Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄX ɟäk4s, sbst.4, n.; best. -et; pl. =; äv. KÄXE ɟäk3se2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -n.
Ordformer
(käx 1807 osv. käxe 1773—1921. käxet, sg. best. 1778 osv.)
Etymologi
[eg. samma ord som KÄX, sbst.1; benämningen föranledd av tarmkäxets egenskap att fästa tarmen vid bukväggen]
anat. från bukhålans bakre (o. främre) vägg utgående dubbelveck av bukhinnan som mer l. mindre fullständigt omsluter bukhålans organ, särsk. digestionskanalen, krös (se KRÖS, sbst.1); i sht i ssgn TARM-KÄX. Sahlstedt (1773). Hernquist Hästanat. 78 (1778). Müller LbAnat. 169 (1905). — jfr TARM-KÄX.

 

Spalt K 3774 band 15, 1939

Webbansvarig