Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅT, sbst., l. KÅTE, sbst.1
Ordformer
(kåt c. 1645. kåte 1769)
Etymologi
[till stammen i KÅT, adj.]
(†) brunst, kättja; äv. i uttr. löpa i kåt, löpa i brunst. IErici Colerus 1: 38 (c. 1645). Ihre 1: 1055 (1769).

 

Spalt K 3593 band 15, 1939

Webbansvarig