Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅNK koŋ4k, stundom KANK kaŋ4k, n.; best. -et.
Ordformer
(kank 1844)
Etymologi
[vbalsbst. till KÅNKA]
(tillf.) knog, slit. Sturzen-Becker Sthm 156 (1844).

 

Spalt K 3583 band 15, 1939

Webbansvarig