Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYTTARE ɟyt3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. kyttare; till stammen i kutte, parvel, o. besläktat med KUTTING. — Jfr KYTTING]
(i folkligt spr. i vissa trakter) liten pojke, parvel. SvTyHlex. (1851). Gellerstedt Hult 149 (1906).

 

Spalt K 3570 band 15, 1939

Webbansvarig