Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KYT, n.
Etymologi
[jfr mht. kūt, t. dial. kaut]
(†) vbalsbst. till KYTA, v.1: bytande, schackrande. Schultze Ordb. 2511 (c. 1755). Anm. I anslutning till uttr. byta och kyta har bildats uttr. byt och kyt. Forsell Sällsk. 188 (1848: kyl; felaktigt för: kyt).

 

Spalt K 3568 band 15, 1939

Webbansvarig