Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINT, sbst.2, r. l. m. l. f.; pl. -er (qui`nter Weste) (RP, Atterbom), äv. -or (AOxenstierna Bref 4: 486 (1648)).
Etymologi
[jfr d. kvinter, pl.; av t. quinte, eg. bildl. anv. av KVINT, sbst.1 5, möjl. under påvärkan av finte (se FINT, sbst.)]
(†) knep, fint; ”konster”; ränker; undanflykter; spratt; vanl. i pl. RP 7: 26 (1637). (Då) will jag intet sökia några quinter, uthan thesslikest underschriffua. HSH 40: 13 (1655). Spela någon en qvint. Nordforss (1805). Atterbom LÖ 1: 264 (1824).
Ssg: KVINT-SLAG. (†) knep, fuffens. Rosenfeldt Vitt. 209 (1686).

 

Spalt K 3434 band 15, 1938

Webbansvarig