KVASS kvas4, sbst.2, l. KVASSE kvas3e2, sbst.2, i sht förr äv. KVASE kva3se2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-. -ase 1891—1911. -asar, pl. 1885—1907. -ass 1895 osv. -asse 1888—1923. -assar, pl. 1893 osv.)
Etymologi
[liksom d. kvase (dial. äv. kvasse) av nt. quase, quatz(e), quatsch, sannol. besläktat med sv. dial. kvasa, kvaska, plaska, skvalpa o. d., mnt. quas(s)en (quatzen), äta, sluka, nt. quassen, quatschen, t. quatschen, om det ljud som uppkommer, när ngt saftigt krossas o. d., ävensom med KVÄSA; benämningen har i så fall avseende på vattnets skvalpande i sumpen]
fisk. medelstort fiskefartyg som för förvaring av levande fisk är midskepps försett med en sump, som genom en mängd hål i bordläggningen står i förbindelse med sjön. LAHT 1885, s. 197. Motorförsedda kvasar eller sumpfartyg, hvari fisken förvaras lefvande. 2NF 8: 424 (1907). Hägg Segel 106 (1935).
Spalt K 3375 band 15, 1938
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
