Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUTTRASJU kut1raʃɯ4, oböjl. pred. adj. o. sbst. n.
Etymologi
[möjl. ombildning av KURTOASI, artighet, ridderlighet, i anslutning till KUTTRA, v.2, i bet.: tala lågmält o. förtroligt (se KUTTRA, v.2 1 a)]
(vard.)
I. adj.; i sådana uttr. som vara kuttrasju (med varandra), äv. det är kuttrasju (mellan dem), för att beteckna att två l. flera personer stå i ett förtroligt l. innerligt (erotiskt l. vänskapligt) förhållande till varandra. WoJ (1891). Att gubben Isakson och hans måg Söderberg inte varit kuttrasju sedan (osv.). Engström Glasög. 122 (1911). Det är väl så kuttrasju och så kärt. Laurent SkolflBer. 10 (1927). Väring Vint. 177 (1927).
II. sbst.: förtroligt l. innerligt förhållande mellan personer av olika kön; kurtis. Hon hade naturligtvis haft sitt kuttrasju med slusken där. Högberg Frib. 361 (1910). Larsson i By LantlH 32 (1925).

 

Spalt K 3295 band 15, 1938

Webbansvarig