Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUST, sbst.2, m.; best. -en.
Etymologi
[kortform av KUSTOS, sbst.2 Ordet synes ha användts bl. (vid lärdomsskolan) i Växjö]
(†)
a) = KUSTOS, sbst.2 b. Quennerstedt Smål. 41 (1891).
b) = KUSTOS, sbst.2 c. VRP 6/4 1769 (1768). Ödmann Hågk. 75 (c. 1805; uppl. 1918).
Avledn. (†): KUSTA, v., -ning. till b: göra tjänst som ”kust”. BL 3: 197 (1837). Jag .. (har) fått gå och ”kusta”, i likhet med otaliga generationer före mig. Hyltén-Cavallius Lif 28 (c. 1880).
Särsk. förb.: kusta sig fram. draga sig fram gm ”kustning”. Ännu finnas hederliga Probstar, som på .. (nämnda) sätt kustat sig fram vid Skolen. Ödmann Hågk. 75 (c. 1805; uppl. 1918).

 

Spalt K 3283 band 15, 1938

Webbansvarig