Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURTORN, n.; best. -et.
Ordformer
(kur- 15361578. kura- 1538. kure- 15741906)
Etymologi
[jfr ä. d. kuretaarn; av ä. holl. koertoren, av mnl. koere, kure, vakt, utkik (jfr mnt. kure, fsv. kure, väktare), se KURA, v.2; o. holl. toren, torn]
(†) torn från vilket en väktare håller utkik, vakttorn. G1R 11: 101 (1536). HB 2: 174 (1578). jfr Lundegård DrMarg. 2: 50 (1906).

 

Spalt K 3274 band 15, 1938

Webbansvarig