Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURTEJS, adj.; superl. -ast (Reenhielm).
Ordformer
(-eis 1691—1716. -eys 1664—1680)
Etymologi
[jfr fsv. korteis; av isl. kurteiss, hövisk, av ffr. courteis, courtois (se KURTOASI)]
(†) hövisk. Med sin moder, och monga andra kurteysa quinnor. Verelius Gothr. 147 (1664; isl. orig.: kurteysum). Alla sine Kurteisasti Männ. Reenhielm OTryggv. 158 (1691; isl. orig.: alla menn er Kurteisastir voro). Swedberg Schibb. 348 (1716).

 

Spalt K 3271 band 15, 1938

Webbansvarig