Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURATOR kura3tor2 l. 1-, l. 040, m.||ig.; best. -n; i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -er kur1atω4rer l. 1-. Anm. I ä. tid användes ordet i sv. stundom med lat. böjning. Annerstedt UUH Bih. 2: 66 (i handl. fr. 1663). Jungberg 106 (1873).
Ordformer
(förr äv. skrivet cur-. corator 1845)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kurator, eng. curator, fr. curateur; av lat. curator, till curare (se KURERA)]
1) (numera mindre br.) person som (i allm. av myndighet) utsetts att omhändertaga annans rätt, då denne icke är i tillfälle att själv övervaka densamma, god man (se GOD 2 c α); äv. om förmyndare l. om förvaltare av annans egendom, särsk. (förr) om förvaltare av massans egendom i konkurs. ResolLagFörst. 1687, § 5. Curatorer af en bankrut. Serenius (1741). Curatorer i en concurs. Weste (1807). Någon Förmyndare eller Curator för Barnen var icke tillstädes. BoupptVäxjö 1808. Curatorer .. (äro) sådana, som förordnas för dem, som af .. vanvett, slöseri o. s. v. icke kunna vårda sig sjelfva eller sitt gods. Schrevelius CivR 3: 327 (1849). Kallenberg CivPr. 1: 651 (1922). — jfr STÄRBHUS-KURATOR. — särsk. (förr) om innehavare av viss, fr. o. m. 1934 avskaffad befattning vid förmyndarekammaren i Stockholm. Henel 1729 158 (1730). SvStatskal. 1933, s. 415.
2) (förr) vid de svenska universiteten: person som å kanslerns vägnar handhade den närmaste styrelsen. Annerstedt UUH 2: 67 (i handl. fr. 1663; i fråga om förh. i Uppsala). Kanslersbr- (Lund) 11/3 1668. — jfr UNIVERSITETS-KURATOR.
3) (i Finl.) under åren 18521868, vid universitetsfakultet: ämbetsman som biträdde fakultetens dekanus. SPF 1852, s. 368. AB 1894, nr 33, s. 3 (i Hfors på 1850-talet).
4) ordförande i studentnation, i Uppsala äv. kallad förste kurator. Andre kurator, i Uppsala benämning på nations prokurator. JSwedberg (1703) i ConstNatDalekVestm. 13. SFS 1852, nr 20, s. 31. 1LundagKron. 159 (1918). — jfr AVDELNINGS-, NATIONS-, PRO-KURATOR.
5) (i Finl., förr) vid lärovärk: lärare med uppgift att utöva speciell uppsikt över o. omvårdnad om lärjunge som icke hade föräldrar l. förmyndare boende i lärovärksstaden. SPF 1843, s. 357. Därs. 1856, s. 57.
6) person (vanl. kvinna) som har att utöva uppsikt över o. omvårdnad om vissa sjuka; särsk. i uttr. social kurator. Avlöning åt en social kurator vid sjukhusen. SthmStadsfHdl. 1920, Bih. nr 1, s. 184. Befattning såsom social kurator vid Vanföreanstalten i Härnösand. SvD(A) 1933, nr 324, s. 20. — jfr SINNESSJUK-KURATOR.
Ssgr: KURATORS-BEFATTNING. jfr BEFATTNING 2 d. Weste FörslSAOB (1823). särsk.
a) till 4. 3SAH 15: 21 (1847).
b) (i Finl., förr) till 5. SPF 1856, s. 57.
(1 slutet) -KONTOR. (förr) PT 1758, nr 94, s. 4. Kanslisten i Stockholms rådhusrätts förmyndarkammares kuratorskontor. Upsala(A) 1922, nr 5, s. 5.
-SYSSLA, r. l. f.
(4) -VAL, n. Porthan BrefCalonius 566 (1799).
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200. särsk. till 6. Kuratorsverksamheten för sinnessjuka. SvD(A) 1920, nr 25, s. 5.
Avledn.: KURATORSKAP, n. till 4: befattning ss. kurator. Vasenius Top. 2: 463 (1914).
KURATUR, r. l. f. (†) befattning ss. kurator.

 

Spalt K 3248 band 15, 1938

Webbansvarig