Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄKLA krä3kla2, sbst.2, l. KRÄCKLA kräk3la2, sbst.2, förr äv. KRÄGLA, sbst.2, l. KRÄGGLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Chronander Bel. D 7 b (1649)).
Ordformer
(kräckla 1649 osv. kräggla 18341847. krägla 1734. kräkla c. 1635 osv.)
Etymologi
[fsv. -kräkla (i ssgn grötakräkla); jfr sv. dial. kräkla, kräkkla, kräggla, nor. dial. krekle, krokigt trästycke m. m.; avledn. av KRÄKEL, sbst.1 Anm. (Den östgötska) formen kräggla beror sannol. på inflytande från det synonyma, i sv. dial. (Östergötl.) förekommande krångla]
1) (i vissa trakter o. i kult.-hist. fackspr., i sht förr) redskap som (i sin enklaste form) består av en gren l. trädtopp med en krans av kvarsittande, till viss längd avkapade kvistar; äv. om vissa redskap som utvecklats ur l. gm sin funktion l. form erinra om en ”kräkla”. VetAH 1742, s. 125 (om redskap för upptagande av rötter från sjöbottnen). Den äldsta kernstaf, som i Skandinavien användts, utgjordes af en större kräkla. Möller Jordbr. 59 (1881). Fläsk och korv hängdes på kräkla i skorstenen till rökning. Suneson GGrund 91 (1926). — särsk.
a) om redskap för omröring vid kokning av gröt o. d. Schroderus Dict. 7 (c. 1635). Mor själf stod i spiseln och bearbetade kvällsgröten med kräcklan. Rönnberg Brovakt. 72 (1904). — jfr CHOKLAD-, GRÖT-KRÄKLA.
b) (numera föga br.) om redskap för omröring av ostmassan vid ystning, ”oströrare”. Åkerman KemTechn. 2: 562 (1832). Grotenfelt Mejerih. 186 (1886). — jfr OST-KRÄKLA.
c) om redskapsdel som anbringas på spinnrock för att därpå fästa blånorna. Ekenmark Lb. 130 (1847). RedNordM 1926, s. 18.
2) biskopsstav, krumstav; ofta mer l. mindre bildl., ss. beteckning för (biskop l.) biskopsämbete. Möller (1807). Jag sträfvar så godt jag kan både med kräckla och lyra. Tegnér (WB) 6: 544 (1830). Det var ej utan att till och med kräklorna ådrogo sig högsta maktens misstänksamma blickar. Crusenstolpe CJ III. 2: 247 (1846). Domprosten Jonas Linnerius utnämndes .. 1715 till biskop i Lunds stift .. och förde kräcklan till sin död 1734. KKD 9: 309 (1913). — jfr BISKOPS-, ÄRKEBISKOPS-KRÄKLA.
3) [bildl. anv. av 2; blomställningen l. blomman påminner med sin långa stjälk o. sitt (sina) krökta blomskaft om en kräkla] bot. ss. benämning på ört av släktet Andromeda Lin. VetAH 1800, s. 58 (om Andromeda polifolia Lin.). Weste FörslSAOB (1823). Meurman (1846). — jfr BLÅ-KRÄKLA.

 

Spalt K 3059 band 15, 1938

Webbansvarig