Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄKA, v.2; anträffat bl. i ipf. -te.
Etymologi
[sannol. ljudhärmande bildning; jfr KRACKA]
(†) bräcka, knäcka. Murenius AV 104 (c. 1644).

 

Spalt K 3056 band 15, 1938

Webbansvarig