Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÄJONG kräjoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(krajong 1861. crayon (kr-) 1821—1931. crayong 1846. kräjong 1851 osv.)
Etymologi
[liksom t. krayon, eng. crayon, av fr. crayon, till craie, krita (se KRITA, sbst.)]
(i fackspr.)
1) ritstift av blyerts, kol l. färgad krita. ConvLex. 1: 403 (1821). Sturzen-Becker 3: 133 (1861).
2) teckning l. skiss utförd med kräjong; förr äv.: metod l. maner att teckna med kräjong. ConvLex. 1: 403 (1821). Dalin (1871).
3) sammanfattande benämning på skilda metoder för grafisk framställning som avse att efterbilda tonigheten o. valörrikedomen i en kritteckning, kräjongmaner, kritmaner. BetKartv. 1871, Reserv. s. 5. Ymer 1923, s. 132.
Ssgr (i fackspr.): (3) KRÄJONG-ETSNING. —
(3) -GRAVYR. —
(jfr 3) -MANER. [jfr t. krayonmanier] NF 5: 1188 (1882). —
(jfr 2) -TECKNING. [jfr t. krayonzeichnung] vanl. konkret. —
(3) -TRYCK. BetKartv. 1871, Reserv. s. 5.
Avledn.: KRÄJONNERA, v. (cray- 1845—1904. kräj- 1821 osv.) [jfr ä. t. crayonnieren; av fr. crayonner, till crayon] (i fackspr., knappast br.) till 1: teckna med kräjong l. blyertspänna. ConvLex. 1: 403 (1821). Ekbohrn 1: 147 (1904).

 

Spalt K 3054 band 15, 1938

Webbansvarig