Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRYCKEL, m.||ig.; pl. krycklar (RP).
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) kryckel, krokigt vuxet träd, krympling, stackare, nor. krykjel; sannol. besläktat med KRYCKA, sbst.2]
(†) odåga, stackare. RP 2: 216 (1632). Dalin Vitt. 3: 52 (c. 1745).

 

Spalt K 2987 band 15, 1938

Webbansvarig