Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRULLIG krul3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
(ngt vard.) om hår o. d.: krusig, lockig; äv. i utvidgad anv., om huvud l. person (l. djur): som har (är beklädd med) krusigt hår; jfr KRULL, sbst.2 2, KRULLA 2. Schultze Ordb. 2447 (c. 1755). En .. negergosse med kort krulligt hår. Retzius Nil. 138 (1891). SFS 1891, Bih. nr 72, s. 8 (om tagel). Sjöstedt Västafr. 350 (1904).
Avledn.: KRULLIGHET, r. l. f. (ngt vard.) Weste FörslSAOB (1823).

 

Spalt K 2949 band 15, 1938

Webbansvarig