Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRONILL kronil4 l. -ån- l. -ωn-, förr äv. KORONILL, r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(coronill 1792—1802. kronill 1792 osv.)
Etymologi
[jfr fr. coronille; av nylat. coronilla; till lat. corona (se KRONA, sbst.)]
bot. växt tillhörande släktet Coronilla Lin., kronvicker, kronärt; särsk. om arten Coronilla emerus Lin. Fischerström 4: 33 (1792). Krok o. Almquist Fl. 1: 148 (1893). Lyttkens Växtn. 1716 (1915).

 

Spalt K 2917 band 15, 1938

Webbansvarig