Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORDE, sbst.2, m. l. f.; anträffat bl. i oblik form.
Etymologi
[möjl. av östsv. dial. korda, rad, tur, ordning, av estniska kord, rad, ordning, gång; se SBelfrage i NysvSt. 1924, s. 173]
(†) i uttr. i den- (ne) korde, i denna stund? Fosz 457 (1621). Därs. 529.

 

Spalt K 2408 band 14, 1937

Webbansvarig