Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTROVERTERA, v. -ade.
Ordformer
(con-)
Etymologi
[jfr eng. controvert, span. controvertir; analogiskt bildat till lat. controversus (se KONTROVERS) efter mönster av lat. convertere : conversus, pervertere : perversus m. fl.]
(†) tvista; disputera. RARP 6: 346 (1658). FörarbSvLag 8: 53 (1731).
Avledn.: KONTROVERTENT, m. (†) person invecklad i en rättstvist, part. VDAkt. 1658, nr 238. Därs. 1674, nr 83.

 

Spalt K 2286 band 14, 1937

Webbansvarig