Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSERTATION, f.
Ordformer
(concert-)
Etymologi
[jfr ä. eng. concertation, av lat. concertatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till concertare (se KONSERTERA, v.1)]
(†) motsv. KONSERTERA, v.1 1: överläggning, debatterande. Effter myckin concertation emoot och i medh. Widekindi KrijgH 797 (1671). Medh her Scheffer begärer iagh ingen concertation hafva. Schück VittA 3: 363 (i handl. fr. 1678).

 

Spalt K 2142 band 14, 1937

Webbansvarig