Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSENS konsän4s, r. l. m. l. f. ((†) n. Botin Hem. 2: 204 (1756; efter handl. fr. 1684)); best. -en; förr äv. KONSENT, m. l. f. (OxBr. 11: 571 (1629)) l. n. (BraheBrevväxl. II. 1: 11 (1640)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -sence 1716. -sens 1599—1925. -sent(t) 1571—1640. -sentz 1615—1670)
Etymologi
[jfr t. konsens, meng. consense, consente, eng. consent, sbst., av ffr. consense, consente, till ffr. (o. fr.) consentir, av lat. consentire (se KONSENTERA); jfr lat. consensus, enstämmighet, samtycke. — Jfr KONSENSUAL-]
1) (numera knappast br.) samtycke, medgivande, bifall, tillåtelse. SthmTb. 1571, s. 246 a. Ded sker med H. K. Maij. consentt. OxBr. 11: 570 (1629). Om han .. trodde sig at vinna min Moders consens ther til (dvs. till giftermålet). Humbla Landcr. 109 (1740). BonnierKL (1925).
2) (†) överenskommelse; enighet. (Om) the Euangeliske Ständer .. (skulle) träda til then Catholiske kyrkionnes eenhällige consens igen. Schroderus Dress. 227 (1610). Dens. Os. III. 2: 371 (1635). Swedberg Schibb. 258 (1716).
Ssg (†): (1) KONSENS-BREV. skriftlig handling som innehåller samtycke l. medgivande. HSH 12: 225 (1599).

 

Spalt K 2140 band 14, 1937

Webbansvarig