Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONOSSEMENT kon1osemän4t l. kω1-, l. 01—, förr äv. KONNÄSSEMENT, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. cognossement (-osce-) 1661—1683. konnois(s)ement (con-) 1715—1853. kon- (n)ossement (con-) 1734 osv. konnässement (conaiss-) 1807—1890)
Etymologi
[jfr t. konossement; av fr. connoissement, connaissement, it. conoscimento, till lat. cognoscere (se KOGNOSCERA)]
handel. o. sjörätt. av ett fartygs befälhavare (ofta i flera exemplar) utfärdat intyg om mottagande av gods som med fartyget skall befordras till viss ort med förbindelse för befälhavaren att på bestämmelseorten avlämna detsamma till den behörige innehavaren av dokumentet i fråga; fraktbrev. Genomgående konossement, genomgångskonossement. SthmStadsord. 1: 183 (1661). Sjöl. 1667, Skipl. 1. Det å lasten utfärdade konnossement. 1NJA 1874, s. 332. Lang FinlSjör. 519 (1932). — jfr GENOMGÅNGS-KONOSSEMENT.
Ssg (handel. o. sjörätt.): KONOSSEMENT- l. KONOSSEMENTS-KLAUSUL. i ett konossement införd bestämmelse varigm fartygsbefälhavare i ett l. annat avseende fritager sig från det ansvar som enl. sjörätten eljest skulle ålegat honom. 2NF (1910). Hernberg Rättsh. 456 (1922).

 

Spalt K 2134 band 14, 1937

Webbansvarig