Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KODIFIERA 1difie4ra l. kωd1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra; äv. KODIFICERA -fise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KODIFIKATION.
Ordformer
(-ficera 18441917. -fiera 1831 osv.)
Etymologi
[jfr t. kodifizieren, eng. codify, fr. codifier; bildat till KOD; med avs. på senare leden jfr FACIT]
sammanföra spridda lagar l. sedvanerättsliga regler till ett systematiskt ordnat, enhetligt lagvärk; med obj. betecknande antingen de lagar osv. som sammanföras l. det lagvärk som är resultatet av sammanförandet; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr KODEX 2. Tegnér (WB) 7: 254 (1831). De kodifierade men till sin inre natur föråldrade stadgarna. Samtiden 1873, s. 102. NordT 1892, s. 332 (bildl.). (Skånes) landskapslags kodifiering strax efter år 1200. SvGeogrÅb. 1931, s. 201. — särsk. (mindre br.) övergående i bet.: utforma o. fastställa, precisera o. fixera; giva fast form åt. Bolin Statsl. 2: 246 (1871). Wienslutakten af 15 maj 1820 var ett försök att kodificera ordningen inom Tyskland. 2NF 18: 324 (1912). Eftersom ”bruket” (dvs. språkbruket) emellertid i många fall var vacklande, blev det en ingalunda lätt uppgift att kodifiera det. Wikander StudArgus 59 (1924).

 

Spalt K 1786 band 14, 1936

Webbansvarig