Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÖP, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2Mos., Schultze Ordb. 2348 (c. 1755)) l. -er (G1R 20: 234 (1549), Wettersten).
Ordformer
(knö(ö)p 15411784. knöpp- 1578 (: knöpp[er], pl.)1689 (: knöppar, pl.))
Etymologi
[fsv. knöper, knapp, knut, av mnt. knōp (se KNOP, sbst.1)]
(†) mer l. mindre rund kula l. knapp; särsk. om dylik kula använd ss. prydnad; jfr KNOPP 1. Läggen aff liusastakanom skal haffua fyra skålar, och ther til knöpar och blomor. 2Mos. 25: 34 (Bib. 1541; Bib. 1917: kulor). Wettersten Forssa 86 (c. 1750). Ihre (1769). — särsk.
a) om till hopfästande av klädesplagg l. till prydnad på dylika använd knapp; jfr KNOPP 1 b. G1R 20: 234 (1549). Schroderus Comenius 515 (1639). jfr KOPPAR-, LITSE-, SIDEN-KNÖP.
b) oeg., om testikel. Schroderus Comenius 291 (1639). Schultze Ordb. 2348 (c. 1755).
c) led på strå. Linc. G 3 a (1640).
d) klump, kluns. Sahlstedt Obs. 46 (1773). Dähnert (1784).
Ssg: (b) KNÖP-GRÄS. [namnet föranledt av rotknölarnas likhet med testiklar] (†) växten Platanthera bifolia (Lin.) Reich., knappört, gökärt, nattviol, tvåbladsorkis. Schroderus Comenius 136 (1639).

 

Spalt K 1759 band 14, 1936

Webbansvarig