Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÄCKEBRÖD knäk3e~brø2d, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(knek- 1673. knäck- (kneck-) 17411795, 1874 (: knäckbrödskant). knäcke- (knecke-) 1639 osv.)
Etymologi
[av KNÄCKA, v.2 1, o. BRÖD; eg.: bröd som behandlats med ”knäck” (se KNÄCK, sbst.4) o. därför lätt kan brytas i bitar l. som brukar brytas i bitar]
benämning på ett slags hårdt bröd, i allm. av osiktat rågmjöl, som bakas i tunna kakor. Schroderus Comenius 408 (1639; i uppräkning av olika slags kakor). Warg 676 (1755). Man har både finare och gröfre Knäckebröd; både af hårsiktat och sammanmalit rågmiöl. Fischerström 3: 374 (1787). SDS 1936, nr 174, s. 6. — jfr DELIKATESS-KNÄCKEBRÖD.
Ssgr: KNÄCKEBRÖDS-BAK, n. jfr BAK, sbst.3 1. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907).
-FRACK. [anledningen till benämningen är oviss] (starkt vard., numera föga br.) bonjour; ngn gg: jackett. Engström 1Bok 95 (1905; anfört ss. yttrat av en f. d. matros). SvD(A) 1915, nr 282, s. 3.
-KAKA. Och naggad han blef, som en knäckebrödskaka. Sjöberg (SVS) 2: 7 (1825; i fråga om Cæsars död). Knöppel SvRidd. 172 (1912).
-KANT. Feilitzen Mariakult. 78 (1874).
-PAKET. paket (av viss storlek) innehållande knäckebröd. —
-SMÖRGÅS~20 l. ~02. Almqvist Går an 24 (1839).

 

Spalt K 1738 band 14, 1936

Webbansvarig