Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYLLA, v.; anträffat bl. i imperativ 2:a pers. pl. -en.
Etymologi
[av t. knüllen; jfr nt. o. t. knüll, berusad; av oklart urspr.]
(†) supa. Skemten och snacken, knyllen och fyllen edher. PJGothus Savonarola SyndSp. H 4 b (1593).

 

Spalt K 1693 band 14, 1936

Webbansvarig