Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNUSKAS, v. dep.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Gotl.) knuskä, besegra (i slagsmål), motsv. d. knuske, krossa, bita l. tugga sönder (ngt hårdt), nor. knuska, krossa, isl. knúska, misshandla med slag; till KNUSA]
(†) slåss med knogarna. Schultze Ordb. 2365 (c. 1755).

 

Spalt K 1672 band 14, 1936

Webbansvarig