Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOTTER knot4er, sbst.3, n.; best. knottret. Anm. Den felande pl.-formen ersättes i bet. 2 av pl. av KNOTTRA, sbst.; jfr Moberg Gr. 192 (1815).
Etymologi
1) (mindre br.) koll.: små upphöjningar l. ojämnheter l. knottror; särsk. om knottror på hud. På huden (hos barnet visar sig) här ock där något smått knotter, hvilcket är början til (hudsjukdomen) Borsten. VetAH 1743, s. 28. En tunn hinna af salt bekläder sydöstra sidan af hvarje kupighet i detta knotter. Hedin Indien 2: 39 (1910; i fråga om ojämn mark). Östergren (1930; angivet ss. mindre vanl.).
2) (†) liten upphöjning l. ojämnhet, knottra (se KNOTTRA, sbst. 1). Dähnert (1784). Weste (1807). Moberg Gr. 192 (1815).
3) (†) koll., om lösa delar l. smulor. 2 ℔ hel ingefära, vacker och ren från knotter. AHB 92: 39 (1876).
4) (†) rundt föremål, boll? Vackra Ohto, skogens äpple, / Skogens sköna, runda knotter! Castrén Kalev. 2: 158 (1841; i sång till björnen).
Ssgr (till 1. Anm. Ssgrna kunna äv. hänföras till KNOTTRA, sbst.): KNOTTER-LAV. bot. lavarten Lichen decoloratus Ach. (Biatora decolorans (Hoffm.) Fr.), vars bål utmärker sig gm grynig l. kornig struktur. Acharius Lich. 51 (1798). Krok o. Almquist Fl. 2: 121 (1907). —
-UTSLAG~02 l. ~20. (numera knappast br.) knottrigt utslag på hud. Lundberg HusdjSj. 477 (1868). Bohm Husdj. 180 (1902).

 

Spalt K 1664 band 14, 1936

Webbansvarig