Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNIX knik4s, interj.
Ordformer
(knicks 1818)
Etymologi
[av t. knicks, interj., ljudhärmande med anslutning till knicken, knäcka, bryta m. m. (se KNICKA, v.1), o. knicks, sbst. (se KNIX, sbst.)]
(tillf.) ss. beteckning för det ljud som uppstår, då en yxa l. dyl. knäcker ett ben o. d. Med ett hugg, knicks! låg hufvudet på golfvet. Stiernstolpe DQ 2: 289 (1818).

 

Spalt K 1629 band 14, 1936

Webbansvarig