| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNEPIG kne3pig2, adj. -are. adv. -T.
1) (i sht vard.) som använder l. förstår sig på att använda l. att uttänka knep; listig, slug, fyndig, fintlig, fiffig, påhittig; äv. i överförd anv., om handling, yttrande, anordning, metod, min o. d. Nej, man får vara knepig mot så’na här skälmar. Strindberg SvÖ 2: 227 (1883). Chon hade till sitt (rättegångs-)biträde den knepigaste advokaten i hela Danmark. Adelsköld Äfv. 127 (1892). För att obemärkt kunna vistas inom skotthåll för villebrådet .. hafva en mängd knepiga anordningar förekommit. Fatab. 1906, s. 120. Under det han betraktade skepparen med en knepig, dyrbar och förveten min. Högberg Storf. 11 (1915). Ett knepigt sätt att rädda bankruttmässiga järnvägsföretag har utspekulerats av ett par riksdagsmotionärer. DN(A) 1932, nr 27, s. 3. En knepig utväg. Därs. 1935, nr 45, s. 2.
2) (vard.) som erfordrar knep, svår, vansklig, besvärlig, mödosam, kinkig. Dalin (1852). Det är tusan så knepigt att hålla en mandolin ordentligt stämd. Cavallin Kipling Gadsby 91 (1897). Hufvudsaken vid lönnbrännandet var, att man kunde klara sig, när det ställde sig knepigt någon gång. Bengts Vargt. 25 (1915). NDA(A) 1931, nr 148, s. 3.
Spalt K 1597 band 14, 1936