| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNEP kne4p, sbst.1, n. (Serenius (1741; i bet. II) osv.) ((†) m. Lind (1749; jämte n.; i bet. I 1)); best. -et; pl. =.
I. (†) knip, tryck o. d.
1) handling(en) att knipa l. nypa l. klämma l. trycka i resp. på ngt. Hon greept (dvs. grep det, näml. biet), hon nöpt med Knep och Prick / Till det hon endlig fek et Stick. Lucidor (SVS) 458 (1674). Schultze Ordb. 2349 (c. 1755).
2) smärtsam, knipande känsla (i magen), knip (i magen). Jag (började) at känna knep af väder i magen. Roman Holbg 145 (1746). Florman Pharm. 35 (1809). Weste FörslSAOB (1823; med anm.: vanligare Knip, Ref). — jfr MAG(E)-KNEP.
II. (i sht vard.) listigt l. illfundigt tillvägagångssätt som går ut på att föra ngn bakom ljuset (o. på detta sätt uppnå ett visst syfte, särsk. ett syfte som går ut på att ngn tillfogas skada l. olägenhet l. att man själv vinner en fördel); ofta allmännare: fyndigt tillvägagångssätt (som utgör en genväg för uppnåendet av ett visst syfte l. det enda l. bästa sättet att bemästra vissa svårigheter), fyndig l. sinnrik utväg l. metod; jfr FINT, sbst., KONSTGREPP, TRICK. Bruka konster och knep. Använda alla möjliga knep. Genomskåda ett knep. Ett fult knep. Ett retoriskt, stilistiskt knep. Om .. (er hustru) har vett nog, till at inbilla Ehr at hon är dumm, så är hon slug nog at kunna bedraga; det är just deras knep. Missförståndet 30 (1740). När det gäller knep och motknep, brukar man säga, att fan råkat ut för mor sin. Crusenstolpe Mor. 2: 152 (1840). Konsterna är många, men knepen är fler. Landsm. XI. 2: 12 (1896). Att känna till knepet vid rengöringen av järn- och silverföremål (m. m.) .., det är ju nyttig kunskap för lite var. SvD(A) 1929, nr 347, s. 14. Det gamla knepet att skära alla ”borgerliga” över en kam, att göra dem alla till medlöpare åt diverse nazistiska och reaktionära ytterlighetselement. DN(A) 1935, nr 48, s. 2. — jfr ADVOKAT-, AFFÄRS-, BOND-, DEMAGOG-, FANS-, FÄKTAR(E)-, KRIGS-, MINNES-, MOT-, OCKRAR(E)-, RÄV-, SMÅ-, TENTAMENS-, TJUV-KNEP m. fl. — särsk. (i vissa trakter, vard.) i uttr. på knep, med (användande av) list l. knep; äv.: på så sätt att man listigt föregiver ngt l. låtsar sig vara ngt. ”Det der gick på knep” — sa’ skräddaren, när hönan sprang omkull honom midt på torget. Holmström Sa’ han 16 (1876). Ibland låtsas han bli häpen bara på knep. Atterbom Deledda EPort. 82 (1903).
Spalt K 1596 band 14, 1936