Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNABER kna4ber, r. l. m.; best. -n; pl. -brar; förr äv. KNABERT, r. l. m.
Ordformer
(knaber 1858 osv. knabert 1861)
Etymologi
[sv. dial. knaber; möjl. etymol. identiskt med sv. dial. knaper, knaber, småsten (till vägfyllnad) (se KNAPER, sten); jfr NUBBE; med avs. på formen knabert jfr sådana formväxlingar som buffer : buffert, kamfer : kamfert]
(vard.) sup. Hedberg 4År 271 (1858). Bergman VSmSkr. 336 (1861). Ta sig en knaber. Kasper 1928, nr 17, s. 6.

 

Spalt K 1530 band 14, 1936

Webbansvarig