Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOASONG klω1asoŋ4, äv. klå1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er (TT 1873, s. 6) ((†) -sons Sturtzenbecher 119 (1805)).
Ordformer
(ofta med fr. stavning. kloasong 1916 (: kloasongvägg) osv. kloassong 1873)
Etymologi
[av fr. cloison, av ett vulgärlat. clausio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. claudere, sluta (se KLOSTER). — Jfr KLOASONNÉ, KLOASONNÉ-]
byggn. i våning l. rum uppsatt mellanvägg; numera bl. om dylik vägg som är byggd av bräder å stomme av plank l. läkt samt med puts på ena l. båda sidorna; i sht i ssgn KLOASONG-VÄGG. Sturtzenbecher 118 (1805). Tornets ytterväggar äro af jern med kloassonger invändigt. TT 1873, s. 6. 3NF 4: 1175 (1925).
Ssg (byggn.): KLOASONG-VÄGG. Sturtzenbecher 118 (1805). Bildmark Entrepr. 138 (1921).

 

Spalt K 1295 band 14, 1936

Webbansvarig