Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLASE kla3se2, sbst.1, förr äv. KRASE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (OPetri 2Post. 131 a (1530: wijnbära klasar), Tranæus Medewij 46 (1690) osv.); förr äv. KLASA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rålamb 14: 8 (1690), Bremer Brev 4: 134 (1860)).
Ordformer
(klase, nom. l. oblik form 1640 osv. klasa, nom. c. 16351780, oblik form 1712. klas Nyberg 3: 213 (1842; i rim). krase 1627, 1659 (: Kraaszbär)1868 (: Krasbär))
Etymologi
[fsv. klasi, klunga, samling (i sht av frukter), sv. dial. klase, klump, jordkoka, d. klase, klunga av frukter m. m., nor. dial. klase, klunga, flock, ngt hopgyttrat l. hoptrasslat m. m., isl. klasi (ss. vedernamn o. i ssgn skerjaklasi, grupp av skär), nyisl. klasi, klunga, samling m. m.; besläktat med nt. kluster, feng. cluster, clyster, eng. cluster, klump, gyttring (Persson IdgWortf. 71 (1912)); till en rot med uddljudande kl- (ieur. gl-), till vilken äv. höra sådana ord som KLUMP, KLUNGA, lat. globus, klot, gleba, jordkoka m. m. Formen krase beror på (dialektal) växling av (kakuminalt) l o. r. — Jfr KLASE, sbst.2]
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) om tätt sammanhängande massa av ngt mjukt (l. stelnat) ämne, klump, boll; jordkoka. Tranæus Medewij 46 (1690; om slemklumpar). Blodet, som i klasar, lefrat står. Frese Pass. 101 (1728). Ofta klibbar .. (lerjorden) sig och utgör stora klasar, som med möda kunna sönderslås. Wåhlin LbLandth. 2 (1804). Bremer Nina 453 (1835; om snöklumpar).
2) om tät samling l. gyttring av likartade delar på en växt; särsk. om (nedhängande) tätt sittande (större) samling av frukter (särsk. druvor) l. blommor på samma stjälk. En stor klase druvor. Syrenbuskarna dignade under stora klasar. JBureus (1627) i 3SAH 23: 105. Hwar stielke full med klasar står, / Hwar klasa ter en blomsterWår. Brenner Dikt. 1: 229 (1708, 1713; i fråga om aloe). Rönnens klasar. Atterbom Lyr. 3: 127 (1816). Drufvorne som stucko sina .. klasor igenom det lilla Staketet. Bremer Brev 1: 51 (1821). Der ståndar med klasar af blomster en hägg. CVAStrandberg 1: 15 (1845). Stora klasar af grankottar. Knöppel SvRidd. 100 (1912). De vita klasarna, vilkas doft jag andades. Böök Leksak. 41 (1927, 1933; om liljekonvaljer). — jfr AX-, BLOM-, BLOMSTER-, BÄR-, DRUV-, FRÖ-, ROT-, RÖNNBÄRS-, SYRÉN-, VIN-, VINBÄRS-, VINDRUVS-KLASE m. fl. — särsk.
a) bot. benämning på blomställning vars blommor äro skaftade o. utgå från en förlängd huvudaxel. VetAH 1742, s. 205. Linné Öl. 7 (1745). Skårman Forssell 213 (1898). jfr PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 50.
b) (†) hänge (se d. o. 1 b). Af vide-arterne kan fröet samlas då deras klasar äro dunige. Gadd Landtsk. 2: 72 (1775).
c) (†) om tät samling av stjälkar l. grenar på en växt; i sht om de tätt sittande, späda stråna hos uppspirande säd o. d. En klasa af 89 stielkar. Serenius EngÅkerm. 107 (1727). En klasa blomstänglar. Fischerström 2: 114 (1780).
3) (numera i sht dels vard., dels i vitter stil; jfr dock a, b) i oeg. l. överförd anv., om gyttring, tät samling o. d. av ngt: hop, klump; äv. i fråga om personer: klunga. Bremer Pres. 403 (1834). Gnistorna (vid bessemerblåsningen) kommo i kvastar, i knippen, i långa klasar. Lagerlöf Holg. 2: 113 (1907). (Barnen) klänga i klasar utefter trätrapporna. Fogelqvist ResRot 79 (1926). En hel klase förstäder. Värnlund Vandr. 47 (1926). — jfr STJÄRN-KLASE. — särsk.
a) (fullt br.) biodl. om klunga av bin, biklase. Så länge Bien sitta tårra i sin klase .., frysa de aldrig ihiäl. Koch Biskiöts. 3 (1753). Holm Biodl. 164 (1916). — jfr BI-KLASE.
b) (i vissa trakter, i sht i Dalarna o. Norrl., bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) om tätt tillsammans liggande byggnader l. ägolotter; särsk. om tät samling av byggnader utgörande en avskild del av en by l. ett fäbodställe. SErixon i SvUppslB 5: 444 (1930). Klasarna i Vika heta Norr i byn, Tomtbyn, Limholn (osv.). NomGerm. 337 (1935). — jfr BY-, GÅRDS-KLASE.
c) (†) om klunga l. samling av träd l. kullar l. andra naturföremål. Palmträd, som stå i en stor klasa tillhopa växte. Eneman Resa 2: 12 (1712). Klasen af Bergs-kullar. VetAH 1805, s. 30. Bremer NVerld. 3: 200 (1854).
d) (†) om samling l. gyttring av hudfläckar l. utslag o. d. VetAH 1769, s. 317. Göran (såg) i hennes ansigte en mycket hvit hy, rik på klasar af stora fräknar. Almqvist TreFr. 3: 82 (1843).
Ssgr (i allm. till 2): A: KLAS-BLOMMANDE, p. adj. bot. i fråga om rosor: vars blommor sitta i täta klasar. Klasblommande rosor. Gellerstedt Hult 83 (1899, 1906).
-BÄR. (klas- 1694 osv. kras- 16591868. klasa- 1823) [sv. dial. klasbär, krasbär] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (frukten av) växten Rubus saxatilis Lin., stenhallon; jfr KLASON. Franckenius Spec. E 4 b (1659). Bromelius Chl. 123 (1694). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Roslagen). Lyttkens Växtn. 800 (1910; fr. Hälsingl.).
-FIBLA, se C.
-FORMIG. (klas- 1840 osv. klase- 1921) Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 128. 2NF 32: 711 (1921).
-HYLL. (klas- 18671871. klase- 1870) (numera föga br.) bot. druvfläder. Nyman VäxtNatH 1: 76 (1867). Thedenius FlUplSöderm. 138 (1871).
-KÖRSBÄR. (†) (bär av) trädet Prunus avium Lin., fågelbär. Rudbeck HortBot. 26 (1685). Linné Ungd. 1: 319 (1731).
-LIK, adj. (klas- 1772 osv. klase- 18761925) Retzius Djurr. 234 (1772). Blommor i .. klaselika samlingar. Svensson Kulturv. 490 (1893).
-LIKNANDE, p. adj. —
-LOSTA. (klas- 1868. klase- 18651919) bot. gräset Bromus racemosus Lin. (med smal, klasliknande vippa). Gosselman BlekFl. 20 (1865). Lindman FanerogFl. 103 (1918).
-TALS, adv. (klas- c. 1730 osv. klase- 17731828) Swedberg Ordab. (c. 1730). Sahlstedt (1773).
1) (mindre br.) till 2: i (blom)klasar. Fischerström 4: 360 (c. 1795). Östergren (1930).
2) (numera föga br.) till 3: i klungor; i grupper. Rosenstein Comp. 285 (1738). Som larver finnas .. (häststyngen) klastals hängande kring högra magmunnen och någon gång i tarmarna (på hästen). Ekström Mörkö 95 (1828). särsk. (†) i fråga om hudfläckar på människor, ävensom hårbeklädnad på växter: i gyttringar, i klungor; jfr KLASE, sbst.1 3 d. (Vid mässling) slå klastals små röda fläckar ut i ansigtet. Rosenstein BarnSjukd. 194 (1764). VetAH 1793, s. 49.
-VIS, adv. (klas- 1772 osv. klase- 17641906) Ekblad 312 (1764).
1) till 2; i fråga om blommor l. frukter: i klasar. Tegnér (WB) 6: 50 (1829). (Vindruvorna säljas) efter vigt, klasvis. SDS 1894, nr 416, s. 4. Henriksson SvMedicinalv. 37 (1906).
2) (mindre br.) till 3: i klungor, i klumpar. (Kräftorna) Bära äggen klasvis under stjerten. Retzius Djurr. 101 (1772). Nilsson Fauna 3: 78 (1842).
B (†): KLASA-BÄR, se A.
-GRÄS. grässlaget Panicum crus galli Lin., hönshirs (med tätt gyttrade småax). BlekLHushT 1816—17, s. 92.
C (mindre br. utom i -BLOMSTRIG o. -FIBLA): KLASE-BLOMSTRIG. bot. som har blommorna sittande i klase; särsk. i uttr. klaseblomstrig losta, om Bromus racemosus Lin., klaslosta. UtsädT 1893, s. 222. Bolin SvGräsFrön 22 (1908).
-FIBLA. (klas- 18671873. klase- 19031933) bot. växten Crepis præmorsa Tausch (vars blomkorgar sitta i klasliknande gyttringar). Nyman VäxtNatH 1: 55 (1867). Krok o. Almquist Fl. 1: 45 (1903).
-FORMIG, -HYLL, -LIK, -LOSTA, -TALS, -VIS, se A.
Avledn.: KLASA, v., se d. o.
KLASIG, adj.1, förr äv. KLASOT, adj. (-ig HTSkån. osv. -ot Rålamb)
1) (numera bl. bygdemålsfärgat i sydligaste Sv.) till 1, om jord: som består av l. kännetecknas av klumpar, ”klimpig”. Klasig och klimpig jord. HTSkån. 6: 393 (c. 1770).
2) (mindre br.) till 2: som är försedd med l. utgöres av klasar. Weste (1807). Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form).
3) till 2 c: försedd med tättsittande stjälkar l. grenar, grenig; numera bl. (i fackspr.) om kvist på träd (i sht barrträd): växande i knippe från stammen. Rötterna (på rågen) .. måste .. wara klasota, frodiga och ludna. Rålamb 13: 9 (1690). Stora och klasiga qvistar. LfF 1844, s. 236. SFS 1922, s. 323.
4) (†) till 3: som är försedd med l. utgöres av gyttringar, klungor, klumpar o. d. Holmberg 2: 353 (1795). Dalin FrSvLex. (1843; under pelotonné).

 

Spalt K 1139 band 14, 1936

Webbansvarig