Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAPPER klap4er, sbst.2, n.; best. klappret.
Etymologi
[vbalsbst. till KLAPPRA, v.]
klapprande, smällande; smatter, slamrande. Endast de hastiga hofvarnas klapper / slår genom tystnaden snabbt och ljudt. Fröding Stänk 47 (1896). Slagornas dova, med var dag växande klapper på logarna. Wester Reymont Bönd. 1: 104 (1920). Fötternas klapper mot asfalten. Rogberg Två 46 (1929). — jfr HOV-, VING-KLAPPER.
Ssgr (Anm. Ssgrna kunna äv. föras till KLAPPRA, v.): KLAPPER-APPARAT. mus. instrument för åstadkommande av klapprande (smällande, smattrande) ljud; bullerinstrument. 2NF 36: 752 (1924).
-LAPP, r. l. m. jäg. jaktlapp (avsedd att gm sitt klapprande läte skrämma villebrådet). Hahr HbJäg. 219 (1866; äv. i uppl. 1881).
-VÄRK, n. (†) bullerinstrument. Ekman Siönödzl. 165 (1680).

 

Spalt K 1097 band 14, 1936

Webbansvarig