Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINA ɟi3na2, äv. 40, sbst.1, n.; anträffat bl. i obest. form.
Ordformer
(förr äv. skrivet china)
Etymologi
[av eng. china, eg. elliptiskt av china-ware, eg.: vara från Kina]
i koll. anv., om kinesiskt porslin. Hela vårt China (på skeppet) gick i kras (under stormen). Wallenberg (SVS) 1: 175 (1771). Hedin Pol 1: 374 (1911).

 

Spalt K 944 band 14, 1935

Webbansvarig